Inget positivt inlägg

Just nu skulle jag göra vad som helst för att slippa Sundsvall. Hatar Pers jobb, varför ska han då älska det?! Hade det inte varit för hans jobb så hade vi aldrig flyttat hit, å nu ÅNGRAR jag mig verkligen att jag gick med på att flytta. Har inte njutit ett skit av att få vara mammaledig, bara tyckt synd om mig själv att jag så ensam är och måste bo i denna skit. 

I går var jag rätt glad hela dagen, men på kvällen brast allt och nu hatar jag allt. Eller inte allt, ÄLSKAR min underbara son. Utan honom hade jag väl gått ner mig totalt. Jag älskar ju min man också men hatar honom också, eller hatar är alldeles för starkt ord - ogillar honom för att han inte kan söka ett annat jobb inom något annat. Han besitter så jävla mycket kunskap att han skulle kunna bli något stort! Han verkar inte fatta det själv men tänk om han skulle kunna se hur storslagen han är! 

Gud vad hemsk jag är som skriver att jag hatar honom, för det gör jag verkligen inte. Han är den mest underbaraste man som jag kan vilja ha, ett hjärta av guld har han också men ibland är han för snäll för sitt eget bästa. Älskar dig såååå mycket min man, kämpar på i en sådan här hemsk situation bara för din skull, för att du älskar det du gör här. 

Å du älskling, jag tar dig inte för givet, men ibland gör det bara så jävla ont och då blir det som det blir.

När du blir pappa ledig och vi flyttar hem, ska vi njuta och frågan är om jag någonsin kommer vilja flytta tillbaka hit. Vi får väl ta dagarna som dom kommer, försöka njuta i DAG.

Puss

Längtar tills mamma min kommer hit, min underbara mamma. Fast man kan ju bli galen på henne med ha ha ha. Fast det är väl så att vara mamma och dotter, man står varandra lite för nära. Och det kan vara det bästa och det värsta som finns. Men hade allt varit underbart hade man nog aldrig kunnat uppskatta det heller. Så livet ska väl gå upp och ned för att man ska uppskatta det underbara man har. ♥